hektiskt
Okej. Först, måste jag säga att det här gör jag aldrig igen. Jag åker aldrig igen och handlar klockan ett, för att komma hem och chilla lite, fika lite, snacka lite, och därför inte börja laga mat fören klockan är typ.. halv tre eller tre (hela eftermiddag är lite av ett frågetecken för mig, allting hände väldigt fort.)
Innan jag går igenom hur det gick till, så måste ni förstå hur mycket det faktiskt krävs för att fota mat, det är med än ni tror. För det första måste man ha tillgång till bra ljus, och eftersom jag hatar att använda mig av konstgjort ljus till matfoto, så är det naturligt ljus som gäller. Det vill säga att man behöver stooora fönster med mycket ljusinsläpp (det är lite för kallt för att stå ute och fota nu). Och på en mulen dag blir det mörkare fortare än man tror. Eller i alla fall tillräckligt mörkt för att man inte ska kunna ha de optimala inställningarna på kameran.
Jag ska nämna att hade det varit endast en maträtt att fota, hade vi inte haft några problem, allt hade varit frid och fröjd. Men.. icke. Jag ska nu ta er på en resa genom min och mammas eftermiddag. Och lite Fannys också, hon var också där trots allt.
13:00 Inhandling på g. Det tar väl max en halvtimme kanske. Eller så tar det en timme. Note to self: låt inhandling ske på butiker man känner till, för att undvika att gå vilse.
14:30 Ut med hunden. Fika. Snacka. Dricka kaffe (ändå viktigt).
15:00 OKAY GO! Jag roffar åt mig ingredienserna till den första maträtten och sätter upp min lilla studio på balkongen. Inspirationen flödar! Eller? Inte riktigt. Det ena efter det andra ser märkligt ut. Flyttar lite på vitlöken. Och på den där pastabiten. Nä. Om jag lägger rödlöken här då? Eller där.. Äeh vafan. FANNY KOM HIT.
15:30 Första bilden klar. Efter att ha sprungit fram och tillbaka mellan balkongen och köket, hämtat det och det och det. Och sedan struntat i allt det där, blivit nöjd och lämnat alla ingredienser i köket för sista gången. Bara för att upptäcka att, ÅH, det där måste jag testa! Tillbaka med allting, och pilla lite till. 15:31 - sista bilden tas. Phew.
15:40 Påbörja nästa ingrediensbild. Tvätta händer, torka golvet, sopa undan. Lax, kräftor, lök där. Sleva upp krossade tomater och creme fraiche där. Sprinkla lite kryddor precis.. där. Det blev fult. Fan. In i köket, hämta trasa, torka upp och gör om. Okej. Det saknas något. Hämta handuken. Perfekt. En ros kanske? Lite blad? Åh.
15:55 Done and done! Det gick snabbt, men det gör det oftast när man springer fram och tillbaka, och stressar för att bli klar. Och det blev jag ju, precis när första rätten är färdig och tillagad. Ingen vila inte.
16:00 Fanny.. it's your time to shine! Ta på dig det här linnet.. och den här bältet. Och här, släng över handduken, så ser det typ ut som ett förkläde. Right? Och så håller du fram den här skålen såhär. Mer fram. Mer. Lite till. 72 bilder på samma skål och pose senare, klart! Phew. Sista bilden 16:06, jag känner mig sjukt effektiv.
16:10 Laxen fäärdig, chop chop! Bild, bild, bild, bild. Oh, kräftorna! Bild, bild, bild, bild. Oh, rosorna! Bild, bild, bild, bild. AAAND DONE. Ungefär så engagerad kände jag mig i sista bilden. Sådär smått snurrig och opeppad. Det blir bra, den blev fin.
Okej. Jag kan så här i efterhand erkänna att jag kanske stressade upp mig själv lite i onödan. Det kändes mörkare än det var, och jag hade mer tid till att fota än jag trodde. Och det blev ett himla spring fram och tillbaka, trots att avståndet mellan köket och balkongen är typ fem sekunders gång lång. Det här hade aldrig gått om det var mat som tog lång tid att göra, och som tur var hade vi valt maträtter som var busenkla och snabba. En vegetarisk pastasallad och en lite, i min mening, höstig lax- och kräftsoppa.
Recepten kommer upp i separata inlägg.
/R
